Ni får verkligen ursäkta att jag inte bloggar
Men är verkligen inte på humör på grund av familjeproblem
eller vad man ska kalla det
men orkar bara inte prata om det
så inga frågor

tack

jag kommer tillbaka framöver.

känns konstigt att inte engagera sig åt bloggen något
men kommer bara bli neggo inläggen åke.

så jag hoppar att skriva ett tag
hoppar att vara på nätet alls ett tag

kan inte förklara känslorna.
Har bara rasat och allt känns bara tomt och hopplöst

Hade velat krypa ner och bara försvinna ett tag
bara va mig själv med mig själv
inte behöva tänka på något annat....

men dagens liv fungerar inte så
dagens motto är bit ihop och håll käften

hålla käften är inte så svårt då jag inte vill prata om det
men bita ihop är svårare

kroppen pallar bara till en viss gräns...

människor är ofullkomliga
är det inte så??

varför ska man då bli drappad i mängder efter ett val man ångrade
jag gjorde fel.
som så många andra männsiskor har gjort.

har du inte någon gång följt strömmen och gjort något du senare märkt verkligen va fel för dig.
verkligen va något du skulle haft ogjort??

Hur länge ska man lida???

Vad är rimligt och hur mycke ska amn orka.
Hur dåligt får man lova att må???

Nu har jag skrivit mycke mer än jag överhuvudtaget tänkte.

Ha en bra tid till vi ses igen.

Kanske kommer in bilder emellanåt iaf...